emelie, london och switchfoot

Igår kom jag att tänka på emelie, att vi knappt har pratat med varandra sen vi var i London, vilket var i juni..det är pinsamt.
Jag tänkte på London, jag älskar london. Jag har BARA BRA minnen från London. -underbar stad.
Emelie tog av sig byxorna för att bevisa för en vakt att hon inte alls var så ung som han trodde. (det var inte så hemskt som det låter)
Vi spelade dumma svenskar som inte kunde engelska
Vi gissade oss vägen in till stan en regnig sen kväll för att sedan försöka hitta tillbaka, vilket tog en evighet.
Vi gjorde spraytan som vi blev JÄTTEFLÄCKIG och äcklig av. -never again spraytan!

Kom på att jag inte har bloggat om då jag var i london i februari (med dom på bilden till höger där nere) för att se switchfoot. Det var ett väldans äventyr. Jag, Denise Eriksson tog tag i allt och bokade och kände mig väldigt nöjd och hade koll på precis allt (trodde jag ja).
Väl i london skulle vi ta oss till vårat hotell som enligt någon hemsida bara skulle ligga ett stenkast ifrån där switchfoot skulle spela. Men när vi sitter på tunnelbanan på väg dit märker vi att konserthuset ligger på andra sidan stan, vilket är väldigt långt! Då märker vi att vi inte kommer hinna till konserten om vi åker till hotellet eftersom det kommer ta för lång tid. Så vi åker till den del av london som switchfoot skulle spela i. Där jagar vi runt efter ett ledigt hotellrum. Fullt överallt tills vi kommer fram till ett VÄLDIGT hemtrevligt och kärt Bed & breakfast. Trappan upp till rummet såg knappt ut att hålla, det var skabbiga våningsängar med madrasser som var ruskigt inlaggda, inga lakan bara en äcklig filt som säkert andvänds av tusentals pundare innan mig. Det fanns inget lås till dörren, "vi skulle känna oss som hemma". På toalettdörren (som var till för alla på samma våning) stog det en lapp "Please flush the toilet after use" -är inte det en självklarhet?!
Efter konserten stog det nån snubbe och sa att vi alla var dum i huvudet (inte bokstavligen men det var ungefär det han menade) och påstog sig själv vara helig och helt fri från synd. -kan man ens vara det?!
Iallafall när vi kom tillbaka efter konserten så kikade vi in i alldagsrummet inne på vårat 5stars***** hotell, det som mötte våra blickar var ett gäng gamla lodisar som var drogad och hög så ögonen höll på att ploppa ut på dom. Livrädda gick vi och la oss, fast ingen av oss sov nog särskillt mycket.
En annan sak som vi upptäckte som OCKSÅ var mitt fel var att jag hade sagt att flyget hem skulle gå typ klockan 9 på morgonen, fast det egentligen gick 13.. Fast det var iofs en bra nyhet tyckte jag så det var inget att sura för... jag ville ju egentligen bara göra alla lite gladare!
Fast jag vet fortfarande inte och vill nog inte veta riktigt hur less dom blev på mig då jag kläckte ur mig att jag sagt lite fel. (skrev inget om konserten eftersom jag gjort det tidigare)

Nog om resor.. jag vill till london, snart! hoppas nån vill följa med mig :) ps. jag behöver inte sköta pappersarbetet.