tänkte att jag inte skulle uppdt här förrän imorn bitti när jag kom till skolan men när jag lästa annas blogg blev jag så upprörd att jag bara blev tvungen.
som ni ser, min kommentar där nedanför inlägget så fattar jag inte hur man inte kan tycka att the cure är musik. det är okej att tycka att Lillasyster inte är musik, det förklarar dom så bra själv med titeln på det nya albumet "hjärndöd musik för en hjärndöd generation" (fast jag gillar dom ändå). Men The Cure är musikhistorisk musik i mer än typ 30 år tillbaka. att dom kanske låter lite b-iga är ju själva charmen och det vackra. melodierna i deras låtar är så härliga, som att flyga fram bland molnen, typ;P (lyssna här!) men har man hört Robert Smiths röst när den är som bäst kan man inte sluta älska honom. det här är en duett(eller vad kallas det?) med Korn, och vänta på att robert ska sjunga så får ni höra! *RYSNINGAR*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar